Lite smått och gott om livet

En kärleksreligion? När det var dags för mig att skriva min C-uppsats i litteraturvetenskap tänkte jag först att jag ville undersöka det religiösa i Viktor Rydbergs (1828-1895) författarskap. Ni vet han som skrev om Tomten som vandrar omkring och söker svar på samma typ av frågor som vi alla  gör  - periodvis åtminstone. Jag tyckte att det var ett smart drag av mig att här utnyttja  kunskaperna från mina  religionsvetenskapliga studier. Rydberg ifrågasatte dessutom  det han hade fått med sig i modersmjölken och såna människor tycker jag alltid är spännande. Tänk att bara våga säga typ: "Jesus var en schysst lirare - faktiskt någon man kan försöka efterlikna - men någon Gud var han sannerligen inte."  Tänk att bara våga det i en tid när man inte ens kunde stava till vare sig religionsfrihet eller sekularisering. Det blev ju förstås ett Herrans liv. Speciellt bland prästerna. Efter några dagar instängd på KB med Rydberg försvann dock, av någon för mig idag okänd anlednin

Om vad som (inte) hände vid den stora jordbävningen och om att trots allt vara ett unikum... Hon som föddes vid den stora jordbävningen blev mitt stående epitet eftersom min far behövde denna tidsmarkör för att komma ihåg när jag föddes. ”Vänta ett tag. Låt mej tänka efter. Visst var det väl du som föddes vid den stora jordbävningen ? Jamen då måste du vara född i januari. Vilket år var den? ” brukar min far säga varje gång mitt födelseår och datum kom på tal. Ungefär f emtio skälvande sekunder tänkte han sen efter innan rätt årtal kom och alla, inte minst jag, kunde pusta ut. För det hade varit för pinsamt om han hade kunnat alla sina barns födelsedagar och år utom mitt. Under hela min fars liv skulle det varje gång min födelse kom på tal vara lika besvärande, för det var som att det var omöjligt för honom att följa mina årsringar. Men den stora jordbävningen hade han full koll på och den blev förståeligt nog en viktig tidsmarkör, till och med viktigare än att få en unge

Om att känna utanförskap... Visst har vi väl alla upplevt känslan av att inte höra till? Inte passa in. Inte duga.  Det andra programmet i SVT-serien Helt lyriskt tar upp detta tema genom att Mattias Alkberg väljer att tonsätta Erik Johan Stagnelius dikt Till förruttnelse. Dikten handlar om Stagnelius längtan efter döden, som en gång för alla skulle befria honom från det stora utanförskap han, inte bara upplevde, utan även befann sig i.  Förruttnelse hasta o älskade brud att bädda vårt ensliga läger Förskjuten av världen, förskjuten av Gud  Under en tid i mitt liv - tack och lov är det rätt länge sen nu  - upplevde även jag ett stort utanförskap. Orsaken till detta var flera samverkande faktorer. Jag var nyskild och kände utanförskap till andra par och familjer. Jag avslutade min akademiska utbildning och hade ännu inte hunnit skaffa mig ett  jobbrelaterat umgänge. Men framförallt bröt jag med den religiösa tillhörighet jag vuxit upp i. Jag gjorde helt enkelt  slut med

Att våga vara lite mer södergranskt kaxig... Helt lyrisk blev jag häromdagen av SVT-programmet Helt lyriskt .  Speciellt blev jag tagen av Molly Sandéns tolkning av Edith Södergrans Vierge moderne och Dagen svalnar, som hon i sin tonsättning hade låtit "gifta sig" med varandra . Efter programmet letar jag upp de bägge dikterna och när jag läser Vierge moderne tänker jag att jag skulle vilja våga ha lite mer av Södergrans kaxighet som att vara ett djärvt beslut, ett språng i friheten eller eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor.  (https://www.svtplay.se/video/20457012/helt-lyriskt/helt-lyriskt-sasong-1-molly-sanden-och-tommy-korberg). Men lite södergransk var jag ändå för några år sen när jag skrev dikten I huvudet på en älskarinna - om hon har något sådant. Åtminstone var det samma tema och kanske jag även hade  samma känsla som hon  när hon skrev Dagen svalnar, vilken hon avslutar med den kända strofen: Du sökte en blomma / och fann en frukt. Du