Inlägg

Bwana och Linnea möts i himlen

Bild
Hur det (kanske) gick till när Bwana och Linnéa träffades i himlen.   Mina föräldrar, som jag i texten nedan kallar Bwana och Linnéa, är begravda bredvid varandra  på kyrkogården i Bankeryd men enligt deras egen tro finns de i himlen. Den tänkte de var annorlunda än den himmel jag i min fantasi kan sträcka mig till att tro på. Gator av guld, pärleport och basuners ljud - nej inget för mig. Så om mina föräldrar finns i en annan värld tänker jag mig att den mer liknar min fantasiprodukt. Där möts Bwana och Linnéa efter att ha varit från varandra tio år. ”Välkommen min kära. Jag har väntat länge. Väntat och längtat. Inte kunde jag ana att det skulle ta så lång tid för dig att komma. Nästan tio år.” Förvånat ser Linnéa sig omkring. Är det så här det ser ut i himlen? Så vackert det är. Mjukt landskap inbäddat i grönska. Så långt från Uppenbarelsebokens beskrivning av Staden med gator av guld, omgiven av en stadsmur byggd av safirer, smaragder, sardonyxer, krysoliter, topaser, krysopraser 
Skicka en kommentar
Läs mer

Sann kärlek segrar alltid

Bild
 Sann och äkta kärlek segrar alltid över ondskan Vi hade haft en fin påsk tillsammans med barn och barnbarn på min särbos lantställe på Singö. På annandagskvällen när vi hade skilts åt ringde han. Det var inget konstigt med det. Vi brukar ringa och säga god natt och sov gott och puss och kram och att vi redan längtar efter varandra. Och så förstås de där tre magiska orden som jag för ett år sen trodde att jag aldrig skulle  kunna säga till någon igen. Men nu när han ringde var hans röst annorlunda och frågorna han ställde var långt ifrån de frågor han brukar ställa. De handlade om vilka planer jag hade de närmaste dagarna men de ställdes inte på det vanligtvis intresserade och omsorgsfulla sättet. Hans tonfall gjorde att frågorna kändes kontrollerande. Jag sa som det var att jag tänkte renovera balkongmöblerna från 60-talet, köpa blommor och göra fint på balkongen så jag vilken dag som helst skulle kunna bjuda honom på Crement där. För nu hade ju våren annonserat sin ankomst.   Men det
En kommentar
Läs mer
Bild
  Kära ångest, Jag skulle så gärna vilja bli av med dig och jag undrar om det bara är mig du antastar. Måste hela klimatet och vårt klots överlevnad vila på min späda, späda axlar? När jag ser rapporterna om kaoset på Arlanda och andra flygplatser tänker jag att min klimatångest kanske bara är inbillning. Att jag mår dåligt helt i onödan. För om SÅ många människor, som nyhetsinslagen från flygplatser runt om i Europa rapporterar, anser att flyget inte har någon destruktiv påverkan på klimatet måste det väl betyda att min klimatångest inte har någon grund. Eller? Så det där om att en tur- och returresa till Spanien förbrukar HELA min årliga klimatbudget kanske bara är fake news. Ungefär som helvetespredikningarna jag matades med som barn och som ledde till min barndoms ångest. Kanske min nuvarande ångest bara är en mutation av den och då går jag ju omkring och mår dåligt alldeles i onödan. För inte kan väl SÅ många människor fortsätta att boka flygresor om det är sant det klimatfors
Skicka en kommentar
Läs mer
Bild
  Goda gärningar fungerar som narkotika men utan några biverkningar Under drygt en månad har jag nyhetsknarkat men det var när jag träffade Tatjana, Alona och Anactacia som kriget kröp under skinnet på mig. Man har i undersökningar kunnat visa att samarbete mellan människor ger upphov till samma fysiologiska effekter i hjärnan som vi uppnår genom att ta njutningsframkallande droger. (…) Följaktligen samarbetar vi och hjälper andra delvis för att det ger oss en lustupplevelse. (…) Goda gärningar fungerar som narkotika men utan några biverkningar. Citatet är hämtat från boken Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn (Forum 2005).   Genom evolutionen, menar Einhorn, har många djurarter, däribland människoarten, mejslat fram egenskaper som befrämjar generositet, empati och samarbete eftersom detta gynnar våra arters utveckling. För att stärka dessa egenskaper har ett belöningssystem utvecklats. Att vara snäll, menar Einhorn, är en av de starkaste utlösarna av lyckokänslor. Vi blir h
Skicka en kommentar
Läs mer

I krig är barn skräckens seismografer.

Bild
 I krig är alla barn skräckens seismografer Av alla filmklipp jag med stigande fasa tagit emot den senaste veckan drabbade mig videon på den lille ukrainske pojken mig värst. Han sitter i flyktbilen mot Polen med sin mamma och syskon. Han har precis tagit farväl av sin pappa.   Pappa ska stanna kvar ”för att hjälpa våra hjältar”, berättar han medan han försöker hålla tårarna borta.    Jag vet inte hur gammal han är men eftersom jag själv var åtta år när jag tillsammans med min mamma och lillebror fick säga farväl till min pappa i ett helt annat krig, bestämmer jag mig för att han är just åtta år. Min pappa skulle inte stanna kvar för att strida. Han sa att han skulle stanna kvar för att avsluta sitt arbete men jag visste att det inte var sant. Han stannade kvar för det inte fanns plats för honom i flyktbilen. Så mycket erfarenhet av krig hade jag hunnit samla på mig att jag visste att det inte fanns några garantier att vi på vår flykt skulle klara oss levande genom alla vägspärrar vi 
2 kommentarer
Läs mer

Övergångsrit till livets tredje period

Bild
  Jag älskar metaforer och söker ständigt nya för att med hjälp av dem försöka förstå livet. Jag prövar därför att jämföra livet med en hockeymatch där den tredje perioden börjar när man fyller 70. Jag tänker inte trötta ut er med och berätta om vad som hänt mig mina två första perioder utan väljer att lägga emfas på livets tredje period. Jag gör det därför att jag häromdagen inträdde i mitt livs hockeymatchs tredje period. Länge har jag oroats för detta. Tänkt att när jag fyller 70 är det kört. Då blir jag för gammal för kärlek. För gammal för att våga satsa på något nytt. För gammal att utveckla nya sidor av mig själv.   För stel i kroppen för att våga fysiska utmaningar. För trög i hjärnan för att hänga med i samhällsdebatten. För gaggig för att de yngre generationerna ska ha lust att samtala med mig. Ni hör själva vilken mörk tid som jag med stormsteg närmade mig. Fredagen den tjugoförsta januari är det med andra ord kört! Då när dessa mörka tankar började göra mig nedstämd
2 kommentarer
Läs mer

Länge har jag drömt om att göra en längre tågresa. Nu drömmer jag redan om nästa

Bild
  Vilken tur att 95% av alla jordvarelser inte har råd att flyga som vi .... "I morgon flyger jag till Paris. Det är bara när jag vandrar utmed Seines strand jag kan tänka,” sa han och la till att passagerarflyget bara står för 1% av alla koldioxidutsläpp. Jag vet inte varför han la till det där sista. Hade han möjligen blivit provocerad av att jag just berättat om mina tre veckors tågluffande  Full av berättarlust hade jag styrt mina steg till mingelstället där jag visste att jag skulle träffa på rätt många som på Face Book följt mig på resan. Jag var så inspirerad av att få berätta om hur bra det hade gått och att jag redan planerade nästa tågluff.  För jag ville inspirera andra att fortsätta resa men att göra det klimatanpassat.  Att VÅGA miljöförändra sina liv utan att ge avkall på nyfikenhet och reslust.   För vi vill resa. Säkert är det evolutionen som utrustat oss med nyfikna gener som hela tiden vill vidare. Se nya platser. Träffa nya människor. Bekanta oss med nya kultu
En kommentar
Läs mer