Sann kärlek segrar alltid

 

Kära ångest,

Jag skulle så gärna vilja bli av med dig och jag undrar om det bara är mig du antastar. Måste hela klimatet och vårt klots överlevnad vila på min späda, späda axlar? När jag ser rapporterna om kaoset på Arlanda och andra flygplatser tänker jag att min klimatångest kanske bara är inbillning. Att jag mår dåligt helt i onödan. För om SÅ många människor, som nyhetsinslagen från flygplatser runt om i Europa rapporterar, anser att flyget inte har någon destruktiv påverkan på klimatet måste det väl betyda att min klimatångest inte har någon grund. Eller?

Så det där om att en tur- och returresa till Spanien förbrukar HELA min årliga klimatbudget kanske bara är fake news. Ungefär som helvetespredikningarna jag matades med som barn och som ledde till min barndoms ångest. Kanske min nuvarande ångest bara är en mutation av den och då går jag ju omkring och mår dåligt alldeles i onödan. För inte kan väl SÅ många människor fortsätta att boka flygresor om det är sant det klimatforskarna gång på gång basunerar ut. Inte kan väl SÅ många människor ignorera att vi med stormsteg närmar oss en klimatkatastrof.

Men hur är det med alla dem som köar för att få sina pass förnyade? Hur lång framförhållning på sina egna liv har de? Jag tänker att om man nu anser att det med tanke på vårt klots framtid är helt ok att flyga så borde man även ha så mycket koll på sin privata framtid att man inte bokar en resa och SEN ser att passet gick ut under pandemin eller kommer att gå ut INNAN resan börjar. Jag menar att om man inte är utrustad med större förmåga att planera sitt EGET liv så kanske det inte finns tillstymmelse till kapacitet att tänka på vad klimatet, om vi fortsätter att leva som vi alltid gjort, kan ställa till med i framtiden.  VÅR  framtid. 

För ALLA kan se vad som händer redan nu: värmeböljor, eldsvådor, översvämningar och glaciärer som smälter. För att INTE ta till sig de rapporterna måste man sannerligen sätta på sig skygglappar.

Nej, min ångest är nog ändå befogad och den hemska tanken slår mig att de massiva rapporteringarna från flygplatserna runt om i Europa har samma effekt som propagandan i Tyskland på 30-talet: ”Alla andra lyfter sin högerhand. Då kan det ju inte vara fel.” en motivering som nu förvandlats till: ”Alla andra flyger. Då kan det inte vara farligt.”

För vi är flockdjur och tenderar att vilja rusa åt samma håll. Effekterna av den mustaschprydde herrens propaganda känner vi till. Tar vi till oss klimatforskarnas samstämmiga utsaga kan vi undvika en ännu värre katastrof än den de, som levde då, blev medvetna om mot slutet av 40-talet. INGEN kommer i framtiden kunna säga: ”Jag visste inte.”

Jag får nog leva med min ångest men häromdagen upplevde jag för första gången något positivt när jag berättade för en ny bekant, som jag spelade paddel med, om mitt beslut att inte flyga: ”Vilket bra beslut. Det borde vi alla göra!”, sa hon. Då fick jag lite tröst och pep. I vanliga fall tittar folk mest skeptiskt på mig. Men jag kommer fortsätta att berätta för dem jag träffar, när flygresor kommer på tal, att jag stannar på jorden för det är ur klimatsynpunkt i särklass det bästa beslut man kan göra. Men inte nog med det. Jag kommer även ställa frågan till dig som berättar om dina flygresor hur många jordklot du tror att du har.

Så kära Ångest, jag tänker inte försöka bli av med dig för det kan jag bara genom att förneka klimatforskarnas resultat och så korkad vill jag inte bli. Och jag vill inte heller göra mig så nedanförmänskligt dum att jag efteråt måste säga att jag inget förstod. Inte heller tänker jag bli en sån vindflöjel att jag tycker att ansvaret BARA vilar på våra politiker, för de har gång på gång ur detta perspektiv visat sig vara handlingsförlamade.

Förresten; mina axlar är inte alls  späda.

Kram

Christina