Länge har jag drömt om att göra en längre tågresa. Nu drömmer jag redan om nästa

 

Vilken tur att 95% av alla jordvarelser inte har råd att flyga som vi ....

"I morgon flyger jag till Paris. Det är bara när jag vandrar utmed Seines strand jag kan tänka,” sa han och la till att passagerarflyget bara står för 1% av alla koldioxidutsläpp. Jag vet inte varför han la till det där sista. Hade han möjligen blivit provocerad av att jag just berättat om mina tre veckors tågluffande 

Full av berättarlust hade jag styrt mina steg till mingelstället där jag visste att jag skulle träffa på rätt många som på Face Book följt mig på resan. Jag var så inspirerad av att få berätta om hur bra det hade gått och att jag redan planerade nästa tågluff.  För jag ville inspirera andra att fortsätta resa men att göra det klimatanpassat.  Att VÅGA miljöförändra sina liv utan att ge avkall på nyfikenhet och reslust.  

För vi vill resa. Säkert är det evolutionen som utrustat oss med nyfikna gener som hela tiden vill vidare. Se nya platser. Träffa nya människor. Bekanta oss med nya kulturer. Vi hade inte funnits som art om vi inte drivits till att röra på oss men då för länge sen handlade det om ren och skär överlevnad: att hitta föda. Det gör det inte för oss längre. Det vill säga för oss som nöjesreser.  För oss som tillhör de fem procenten.

 

För det är bara vi som utgör cirka fem% av jordvarelserna som har råd att flyga några gånger per år. Jag

inbillar mig att alla de, som ännu inte förändrat sina resvanor inte vet att vi lever som om vi har minst fyra jordklot. Nej, den kunskapen kan man bara inte ha utan att vilja förändra sina livsvanor.  Han som bara kan tänka vid Seines strand vet absolut inte det men någonstans inuti sig kanske även han förstår att det inte är hållbart att flyga 2000 kilometer för att kunna tänka.  

 

Någonstans i allt informationsflöde har Seinesmannen säkert  anammat att passagerartrafiken BARA står för 1% av alla koldioxidutsläpp. Med den snuttefilten kan han fortsätta att leva som han alltid har gjort. Bland all informationsflöde har han säkert scrollat bort höghöjdseffekt. Eller  att den totala klimatpåverkan från svenska befolkningens flygresor är fem gånger så hög som det globala genomsnittet. Eller att svenska folkets flygresor står för 10% av våra koldioxidutsläpp. Eller att EN tur-och returresa till Thailand kostar i co2-utsläpp lika mycket som en bils normalförbrukning under ett år.  Eller att besluta sig för att hålla sig på marken är den i särklass bästa förändringen man kan göra om man ser till miljövinsten. 

 

Om ALLA på hela jorden skulle flyga lika mycket som vi skulle klimatet krascha långt tidigare. Det tillhör inte den högre matematiken att räkna ut det. Vilken himla tur att 95% av jordvarelserna inte har råd att flyga som vi! 

 

2018 valde jag bort flyget. För mig var detta inte bara en miljöfråga utan även en värdegrundsdito. En fråga om rättvisa och solidaritet. Vad har jag för rätt att flyga två till fyra gånger per år?  Har jag gjort mig förtjänt av detta privilegium? Nej, absolut inte! Inte jag och ingen annan heller.

 

På kort sikt handlar det om att bidra till att minska extremväder som orsakar torka och översvämningar, vilka redan nu gör stora delar av Moder Jord obrukbar och som driver människor på flykt från hotande hungersnöd. Och dessa människor på flykt kan absolut inte komma till oss för vi var ju 2015 världsbäst på att ta emot flyktingar. Åtminstone om vi räknar per capita men vi glömmer att vi även är världsbäst på koldioxidutsläpp, samma utsläpp som gör att miljoner människor, som aldrig haft råd att flyga, drivs på flykt på grund av att vi  alltför länge levt långt över våra tillgångar.

 

Jag vill inte sätta mig på några höga hästar. Jag gör långt ifrån allt jag kan för miljön. Till exempel bor jag ensam på 80 kvadratmeter och kör en dieselbil, som visserligen när jag köpte den var så enviroment friendly att jag fick ett brev från den Luxembourska staten och 1500 euro som tack för att jag, när jag köpte min C30, tänkte på miljön. Det var långt senare den blev en miljöbov. 

Det lilla jag kan försöker jag göra gör men för mig räcker det inte att källsortera, minska min konsumtion och handla begagnat, (Tack och lov; jag älskar vintage!) Jag stannar på marken tills dess att flyget blir miljösmart. Jag gör det för jag vet att vi konsumenter har stor makt. Det vill säga, om vi gör det TILLSAMMANS. 

Mitt beslut att INTE flyga handlar dock inte bara  om miljö och solidaritet,  utan även om att VÅGA förändring. Att, som Dagmar Carlsson säger, inte gamla mig.  Att tänka NYTT så att själva resandet blir  en del av målet – kanske till och med det viktigaste målet. (Se mitt blogginlägg från februari 2019) På Face Book-sidan Tågsemester ser jag att jag inte är ensam. Vi har blivit en tågresande rörelse men tyvärr ser jag även att där inte finns så många som tillhör min generation. Så ni som är 60+ och  70+: SLUTA GAMLA ER! Våga förändra era liv. Det är sååå spännande! 

Under drygt tre år har jag drömt om att göra en längre tågresa. Nu drömmer jag redan om nästa och den kommer sannolikt att bli med Portugal som slutmål. 

Kram

Kinna