Att våga vara lite mer södergranskt kaxig...

Helt lyrisk blev jag häromdagen av SVT-programmet Helt lyriskt .  Speciellt blev jag tagen av Molly Sandéns tolkning av Edith Södergrans Vierge moderne och Dagen svalnar, som hon i sin tonsättning hade låtit "gifta sig" med varandra. Efter programmet letar jag upp de bägge dikterna och när jag läser Vierge moderne tänker jag att jag skulle vilja våga ha lite mer av Södergrans kaxighet som att vara ett djärvt beslut, ett språng i friheten eller eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor. 
(https://www.svtplay.se/video/20457012/helt-lyriskt/helt-lyriskt-sasong-1-molly-sanden-och-tommy-korberg).

Men lite södergransk var jag ändå för några år sen när jag skrev dikten I huvudet på en älskarinna - om hon har något sådant. Åtminstone var det samma tema och kanske jag även hade  samma känsla som hon  när hon skrev Dagen svalnar, vilken hon avslutar med den kända strofen:
Du sökte en blomma / och fann en frukt.
Du sökte en källa / och fann ett hav.
Du sökte en kvinna / och fann en själ.
Du är besviken. 

Min dikt skrev jag under en period när jag var i så stort behov av att uttrycka mina frustrerade känslor i ord att jag ständigt bar med mig min Parkerpenna, som jag kallade Mr Parker. Det var hans hänsynslösa dans med mig över pappret som resulterade i en hel del dikter, vilka jag dock inte vill kalla lyrik eftersom jag anser att de inte är speciellt lyriska utan mer berättelser på rim - ibland utan ransonering. 


I HUVUDET PÅ EN ÄLSKARINNA - OM HON HAR NÅGOT SÅDANT


Direkt på stubben
där på klubben
blodet uti svaj
jag blev nästan skraj
oskuldsröd om kinden
stormande som vinden

Plötsligt börjar något kärva
känner skottspolsårens härva
Men igenom berg och dalar
för du mig till ljusa salar
Lycklig i mitt rus
ger extatiskt utan krus

Visste ej men lärde mig
att den som ger för mycket
mister ofta hela stycket
Finns ej plats för givarflärd
i en uppochnervänd värld
Gåvan tog du som en kupp
Trodde visst du skulle packa upp
Men det var ej strategi
Du kunde lugnt ha sagt "merci"

För det som finns här i min kista
minnen som jag ej vill mista
ger jag blott till den som vågar
existentiellt mig frågar.

Själ vid själ i samma kropp
blev utopisk rosenknopp
vissnad
uti grottekvarnen maldes
fördes sedan rakt till Hades
Kvar blev bara något kargt
Ville skriva detta argt.

Men Mr Parker vägrar vapen
ut kom bara tredje rapen
Trött och mätt
rätt och slätt
Var jag lätt på foten?
Det jag gav känns som skav
Kanske är det mot en
älskarinnetradition
äga själslig frustation
Var finns boten?
Kanske mot en
själslig isolering
Själ för mig!
Kropp för dig!
Synen är reaktionär
Det är det som Platon lär
att ej mer beblanda
det ena Ena med det andra
Det andra somatiken
precis som i antiken

Så jag ger fan i holismen
tar till heders idealismen
Erotiken livets knopp
hör nu endast till min kropp

Men en sån anatomi
saknar rakt nån harmoni
Och jag blir en ångestget
bräkande på vår planet...

Mr Parker och jag har dock gjort slut med. Han trivs nämligen inte längre i mitt alltför harmoniska liv befriat från frustrationer. Ibland saknar jag honom men på det hela taget är det rätt skönt med livsharmoni.
Ett gott nytt år önskar jag er alla - ett år där såväl kropp som själ ryms i alla kärleksmöten. 
Christina










Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sann kärlek segrar alltid

Bild
 Sann och äkta kärlek segrar alltid över ondskan Vi hade haft en fin påsk tillsammans med barn och barnbarn på min särbos lantställe på Singö. På annandagskvällen när vi hade skilts åt ringde han. Det var inget konstigt med det. Vi brukar ringa och säga god natt och sov gott och puss och kram och att vi redan längtar efter varandra. Och så förstås de där tre magiska orden som jag för ett år sen trodde att jag aldrig skulle  kunna säga till någon igen. Men nu när han ringde var hans röst annorlunda och frågorna han ställde var långt ifrån de frågor han brukar ställa. De handlade om vilka planer jag hade de närmaste dagarna men de ställdes inte på det vanligtvis intresserade och omsorgsfulla sättet. Hans tonfall gjorde att frågorna kändes kontrollerande. Jag sa som det var att jag tänkte renovera balkongmöblerna från 60-talet, köpa blommor och göra fint på balkongen så jag vilken dag som helst skulle kunna bjuda honom på Crement där. För nu hade ju våren annonserat sin ankomst. ...
Läs mer

Bwana och Linnea möts i himlen

Bild
Hur det (kanske) gick till när Bwana och Linnéa träffades i himlen.   Mina föräldrar, som jag i texten nedan kallar Bwana och Linnéa, är begravda bredvid varandra  på kyrkogården i Bankeryd men enligt deras egen tro finns de i himlen. Den tänkte de var annorlunda än den himmel jag i min fantasi kan sträcka mig till att tro på. Gator av guld, pärleport och basuners ljud - nej inget för mig. Så om mina föräldrar finns i en annan värld tänker jag mig att den mer liknar min fantasiprodukt. Där möts Bwana och Linnéa efter att ha varit från varandra tio år. ”Välkommen min kära. Jag har väntat länge. Väntat och längtat. Inte kunde jag ana att det skulle ta så lång tid för dig att komma. Nästan tio år.” Förvånat ser Linnéa sig omkring. Är det så här det ser ut i himlen? Så vackert det är. Mjukt landskap inbäddat i grönska. Så långt från Uppenbarelsebokens beskrivning av Staden med gator av guld, omgiven av en stadsmur byggd av safirer, smaragder, sardonyxer, krysoliter, topaser...
Läs mer

Övergångsrit till livets tredje period

Bild
  Jag älskar metaforer och söker ständigt nya för att med hjälp av dem försöka förstå livet. Jag prövar därför att jämföra livet med en hockeymatch där den tredje perioden börjar när man fyller 70. Jag tänker inte trötta ut er med och berätta om vad som hänt mig mina två första perioder utan väljer att lägga emfas på livets tredje period. Jag gör det därför att jag häromdagen inträdde i mitt livs hockeymatchs tredje period. Länge har jag oroats för detta. Tänkt att när jag fyller 70 är det kört. Då blir jag för gammal för kärlek. För gammal för att våga satsa på något nytt. För gammal att utveckla nya sidor av mig själv.   För stel i kroppen för att våga fysiska utmaningar. För trög i hjärnan för att hänga med i samhällsdebatten. För gaggig för att de yngre generationerna ska ha lust att samtala med mig. Ni hör själva vilken mörk tid som jag med stormsteg närmade mig. Fredagen den tjugoförsta januari är det med andra ord kört! Då när dessa mörka tankar började göra mig ...
Läs mer