Mitt möte med Darwin

Inte kunde jag ana vilka

konsekvenser mitt möte med Charles skulle få. Vilken dominoeffekt detta möte skulle orsaka.  Den tro jag fått med mig i modersmjölken skulle på allvar utmanas den dag jag mötte honom. 

Redan vid mitt första möte med adjunkt Samuelsson i Jönköping förstod jag vartåt det kunde barka hän.  Med rödmålade läppar, pojkklippt hår och dinglande örhängen gled hon med auktoritära highheels genom korridoren till den väntande klassen och med sin genomträngande blick hade hon, redan innan hon satte nyckeln i låset, fått oss alla trettio elever utan undantag att förstå att nu var klockan slagen för dagens viktigaste lektion. Detta lektionspass, när evolutionsläran står på dagens kunskapsmeny, kom att även bli mitt livs viktigaste.  Aldrig tidigare under mina åtta år i skolan hade jag så fascinerats av någonting som skolan förmedlat. Som vassa pilar borrar sig Darwins utvecklingslära in i mig. Jag förstår att jag befinner mig på minerad mark. Brutalt och skoningslöst attackerar evolutionsläran I-begynnelsen-skapade-Gud. Den intellektuella och andliga förvirringen inuti mig blir ett faktum men trots denna inre oreda vågar jag utmana min barndoms tills nu oantastade sanning, för jag förstår ännu inte vilken dominoeffekt denna utmaning kommer att få. Faller en "sanning" riskerar alla att falla.

Detta förstår dock min mor när jag sitter hemma i köket på Kortebovägen i Bankeryd och med större läxläsningsiver än vanligt läser min Darwinläxa. Mitt i hennes hemtrevliga köksbestyr under nynnandet av Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna men den som tror...  tystnar hon plötsligt. Så där en tio sekunder senare känner jag hennes av andlig frustration genomdränkta andedräkt i min nacke, varefter jag ser min biologibok ryckas undan från mitt synfält och sväva bort från läxläsningsplatsen vid köksbordet. En kort stund står luften stilla och darrar innan jag väcks ur min förlamning av att hon upprört utropar:

”Är det sån här skit ni får lära er i den svenska skolan?”

Jag stammar underdånigt och ursäktande fram en förklaring om att jag ska ha prov på skiten nästföljande dag, vilket är en lögn som man lätt, till mitt försvar, borde kunna kategoriserar som bländande vit. Då studieresultaten i hemmet var nästan lika heligförklarade som renlärigheten, får jag lov att lära mig den kätterska skiten mot löftet att glömma bort villoläran så fort den är examinerad.

När jag långt senare arbetade som religionslärare brukade jag definiera fundamentalism genom att på tavlan rita tre cirklar som delvis övertäckte varandra. I den ena cirkeln skrev jag TRO, i den andra  VETANDE /KUNSKAP och i den tredje POLITIK.  Jag förklarade att det som utmärker fundamentalism är att i krocken mellan dessa måste tron alltid vinna. Darwin till exempel hamnar i den del där TRO- och VETANDE-cirklarna täcker varandra. Konflikten mellan Israel och Palestina är ett exempel på hur fred tycks vara omöjlig när TRO och POLITIK blandas ihop. Sen ritade jag tre nya cirklar med mycket luft  emellan. Min poäng var att dessa tre cirklar aldrig får komma i närheten av varandra.  Vi har religionsfrihet och den ska vi vara rädda om men religionen får aldrig inkräkta på vetenskapens eller politikens områden. Då blir det problem. Då äventyras demokratin, Och freden. Och framför allt tankens och den intellektuella kreativitetens frihet. 

Jag har hört biologilärare säga typ: "Jag låter mina elever själva  välja." och menar då att de får välja mellan att tro på Darwin eller Bibelns skapelseberättelse. Jag går fullständigt i taket när jag hör det. Darwins utvecklingslära hör INTE till trossfären. Den är en VETENSKAPLIG TEORI som gäller ändå tills vetenskapen kommer med någon bättre. Bibelns skapelseberättelse är en förklarande myt som gav svar på människors frågor om hur allting började långt innan vetenskapen gjorde det.  För  vi människor är och har alltid varit RUMPNISSAR som hela tiden frågar: "VAFFÖ då då? Vaffö ä de på detta vis?" Vi har inte alltid tålamod att vänta på att vetenskapen ska ge svar på våra frågor och finns inga svar hittar vi på egna. Det är så myter uppkommer. Det är även i detta kraftfält av vår  nyfikenhet som vetenskapliga hypoteser och teorier uppstår. 

Christina