Om VARANDRAS renässans...
Häromdagen roade jag mig att göra en lista på såväl negativa som positiva följder denna coronakris kan få för mig personligen men kanske ännu viktigare för samhället och världen i stort. Innan jag börjar vill jag poängtera att detta är mina personliga spekulationer kryddade av en hel del önsketänkande och gödslade av utopiska drömmar om ett samhälle där egoismen ersatts av solidaritet och medmänsklighet.
De negativa sidorna tänker jag
inte ägna mig så mycket åt – det blir vi tillräckligt påminda om bara vi
lyssnar på radio, läser tidningar och tittar på TV.: arbetslöshet, konkurser,
aktiemarknaden som rasar osv.
Förlusterna i mitt privatliv handlar
om att jag inte kan dansa, vilket jag tidigare gjorde två till tre gånger i
veckan, inte kan sjunga i kör, inte kan gå på bio, teater eller uppleva
gemenskap på musikpubar som Engelen och Stampen. Jag vet ännu inte riktigt vad
ensamheten gör med mig. Ibland när jag är orolig för min psykiska hälsa brukar jag ringa någon som jag tror, liksom jag känner sig ensam och isolerad, enligt
devisen delad sorg är halv sorg. Men nu lämnar jag det negativa och går över
till min pluslista. Till den fick jag snabbt ihop sju punkter. Mina planer är att utveckla några av dem punkt för punkt ett tag framöver.
Färre
vinglas, maträtter och paraplydrinkar på fb tyckte jag till en början var något positivt. Ja, jag erkänner att dessa inlägg ibland har gett mig en känsla av att jag lever ett tråkigt liv. Eller kanske snarare ett
liv med brist på djup gemenskap. För det förstår ju vilken idiot som helst att de
smaklöksfrestande bilderna i själva verket handlar om något mycket mer. På ett
djupare plan handlar de om gemenskap. Om att fortsättning följer efter
restaurangbesöket och det som händer då är väl det som vi alla längtar efter.
Mitt eget uteliv
har ju mest bestått av dans och då dansar man några timmar varefter man åker
hem ENSAM – nöjd och vältränad. Jag kanske under kvällen har dansat med uppåt tio
olika kavaljéer men inte haft ETT ENDA djupare samtal. Dans är kul, ger
kondition och förströelse och i viss mån ger den bekräftelse på att man ännu
inte är förpassad till panelhönestatus men klart är att VARANDRA lyser i denna värld med sin frånvaro.
Coronakrisen har
fått mig att omvärdera, ja, till och med romantisera ordet VARANDRA. Singelliv
och Corona funkar helt enkelt inte ihop. Detta underbara ord VARANDA som så till den grad förstått
sin unika ställning bland övriga pronomen att hon skapat ett alldeles eget; det
reciproka. Bristen på det reciproka i mitt eget liv gör att jag funderar över
om inte denna brist är farligare än själva viruset.
Så ni som har VARANDRA var
rädda om det. Ja, jag vet att tvåsamhet inte alltid är berikande. Det finns
ju de som lever ihop som i det närmaste önskar livet av varandra men trots det tycker jag mig
märka att de av mina vänner som lever i förhållanden börjar tala om
VARANDRAS rikedom. De verkar helt enkelt ha det så himla mysigt ihop. Bygger växthus på dagarna och spelar sällskapsspel på kvällarna. Och jag måste erkänna att jag känner - inte missunnsamhet - men ett styng av avundsjuka. Kanske Coronan kommer att bidra till TVÅSAMHETENS renässans? Inställningen om att det grönaste gräset finns på
andra sidan känns plötsligt så förlegat. Att vi som
lever singelliv nu är de stora förlorarna kan nog ingen förneka.
Bland mina dikter hittade jag denna, inspirerad av Erich Fromm. Den tillägnar jag ER som vårdat er kärlek och OSS som behöver bli bättre på det:
Vid horisontens rand är inga blommor sjuka
Vid
horisontens rand är allting daggfrisknytt
Där
slingrar jord och himmel om varandra
Där
möter jorden det gudomliga
Till
horisontens rand dit vill jag komma
För
att få njuta himmelsk ljuvlighet
Där
vill jag plocka en bukett med friska blommor
Där
vill jag slippa asfaltsgråa vardagen
Där
smälter det böljande landskapet samman
med
himmelens släta smeksamhet
Som
jordens sprickor mottar särlaregnet
som
bladet sluter daggens droppe
som
natt och dag vid skymningen
när
ensamhet blir tvåsamhet
Nästa Coronastudie kommer att handla om att efterlikna Guden i Genesis som sade och det blev och till yttermera visso såg att det var gott .
Var rädda om VARANDRA.
Stor Cyberkram
Kinna (Christina)
Fantastiskt beskrivet. Du har även satt ord på mina tankar och hur jag känner. Stor tackkram
SvaraRaderafrån Maggan C
RaderaTack Maggan. Vi talade om att träffas ngn gång. Dags snart?
SvaraRadera