Kärlek, erotik, Muspelheim, Niefelheim, Audhumla och så några gudar. Hur hänger allt detta ihop?

 

Muspelheim, Niefelheim, Ymer, Audhumla och tre gudar. Och sex. Hur  i all sin dar hänger allt detta ihop? 

Jag har grunnat mycket över varför sexualiteten är så viktig för oss små jordevarelser och jag har länge sökt svar på vad längtan efter den speciella närhet erotik ger står för. Sex kan inte bara vara något fysiskt och jag har tänkt att det måste finnas en djupare innebörd, en existentiell sida också. Jag tror att jag genom den nordiska skapelsemyten fann svaret.

Jag berättade den nordiska skapelsemyten och bjöd på min tolkning för en klass på Spånga gymnasium. Det var alldeles tyst i klassrummet efteråt tills en elev bröt tystnaden och sa: "Va fan, här har jag gått i skolan i snart tolv år och ingen har berättat detta tidigare!". Ingen i klassen hade ens hört myten. Jag som hade inbillat mig att myter ofta berättas i grundskolan och jag förstod att lägereldarna för länge sedan har slocknat i vårt land.

I den nordiska skapelsemyten börjar skapelseprocessen när det kalla från Nifelheim möter det varma från Muspelheim och resultatet av det mötet blir kaosjätten Ymer. Ymer tog plats i Ginnungagap, som låg mellan köldens och hettans riken och var den absoluta tomheten. Det är mycket intressant att notera att skapelsen i vår myt, precis som i övriga skapelsemyter, börjar med kaos. 

Liksom i den indiska kulturen har vi en helig ko, Audhumla. Från denna heliga kos spenar får kaoset, Ymer näring. Men som den heliga ko Audhumla är, skapar hon också genom att hon vandrar omkring och med sin sträva tunga ger liv åt allt hon slickar på, allt hon kysser. En gång  kysste hon  tre stenar och gav så liv åt de tre första gudarna, Oden, Vile och Ve. Dessa tre gudar dödar Ymer och av hans kropp formar de världen; hans blod blir floder och sjöar, hans hår blir skogar och hans kött formas till berg.

Lägg märke till att Audhumla, precis som vi människor, är komplex, då hon ger både kaoset näring och skapar till exempel gudar som i sin tur blir förutsättningen för världsskapelsen.

Denna myt är, som många andra myter, intressant ur ett existentiellt perspektiv och när jag nu ger min mycket personliga tolkning ska ni se att erotik är en del av den skapelseprocess vi människor alltid borde vara delaktiga i. Jag har en känsla av att många religioner utnyttjar det faktum att, om de kan tabubelägga erotiken så kan de även kontrollera sina anhängare eftersom den är en så viktig del av vår existens. I dag talar vi mest om sex som om det bara var teknik medan vi sällan talar om erotik. Sex lösryckt ur sitt sammanhang är för mig en trivialisering av erotiken. Är det något vår tid är bra på så är det att trivialisera våra djupt liggande behov.

Jag vill tolka mötet mellan det kalla från Nifelheim och det varma från Muspelheim som en metafor för den mänskliga komplexiteten. Vi är alla, vare sig vi förnekar det eller inte, sammansatta av både mörka och ljusa, kalla och varma sidor och för att kunna leva på ett fullvärdigt sätt, tror jag att vi måste erkänna även våra kalla, mörka sidor och inte försöka fly ifrån dem.

Vidare vill jag se Ginnungagap som själen; det är bättre att ha kaos där än tomhet, därför att utifrån ett kaos kan vi skapa kosmos, ordning. Människor med tomma själar är som zoombi; deras mål i livet är bara att konsumera och äga en massa statusprylar och ju mer de får desto mer vill de ha. De blir aldrig nöjda. De är bara tillfredsställda när de har skaffat någon ny pryl.  Annars lever de i en ständig hunger, ett ständigt lidande – ett faktum som buddhismen så intressant har införlivat i sin filosofi.

Jag vill se Ymer som det kaos vi kan ha i samband med livskriser till exempel efter en separation. Hur vanligt är det inte att man då, för att slippa sorg och separationsångest, flyr in i ett nytt förhållande eller bedövar smärtan med droger eller alkohol. Jag tror att om vi ska växa som människor, måste vi våga erkänna våra livskriser och inte fly ifrån dem, och på ett pragmatiskt sätt "döda" dem och därifrån skapa något nytt. Och det kan vi bara göra genom att möta oss själva och vårt eget lidande. Ingen annan kan axla vår sorg och ångest.  Idag är det modernt att se kris och utveckling som två sidor av samma mynt, men jag tror att det är en mycket gammal sanning. Om vi vill kan vi alltså ur kaoset skapa något nytt och på det sättet blir vi gudar i våra egna liv.

Men vi är inte bara gudar i våra liv. Vi kan också bli gudar i varandras liv och det är här erotiken kommer in för i denna skapelseprocess kan vi få hjälp av kärleken, av Audhumla, som genom sina kyssar, genom sin kärlek skänker oss något starkt och positivt som en motkraft till kaoset, som hela tiden hotar att ta över. I många kulturer spelar man i en rit varje år upp skapelsemyten för att repetera och fullfölja den skapelseprocess som gudarna i tidernas begynnelse startade. I sexualiteten repriserar och fullföljer vi skapelsen. Sexualiteten blir, ur det här perspektivet, en rit. I daoismen är det kalla analogt med det kvinnliga, det varma med det manliga. Det kalla från Nifelheim och det varma från Muspelheim förenas och skapelseprocessen förnyas varje gång. Låter inte det fantastiskt?

Men vi måste vara försiktiga, för resultatet kan bli Ymer, det vill säga kaos därför att Audhumla, det vill säga kärleken, också ger näring åt kaoset. Därför är det så viktigt att vara rädd om kärleken. Etymologiskt är lidelse besläktat med lidande, passion med patient. När kärleken inte vårdas uppstår lidande och oavsett om vi väljer separation eller inte hamnar vi snart i ett känslomässigt kaos. När guden i Genesis skapade såg han att det var gott. Och det måste vara inte bara målet utan också meningen. Kärleken får vi inte gratis. Den måste vi hela tiden skapa på nytt. Att kaos är granne med Gud är sannerligen en gammal sanning.

Kanske du nu förstår när jag säger att jag är en religiös ateist – religiös därför att jag tror att vi måste vara gudar i våra egna liv, ateist därför att den dogmatiske guden jag fick med mig i modersmjölken är för mig idag omöjlig att tro på.

Den nordiska skapelsemyten rymmer min kärleksuppfattning. Vad mer behöver tilläggas?

Med dessa tankar önskar jag er alla värme och glädje i denna mörka tid. Corona och november. Ingen hit! Ymer frodas men vi har verktyget: KÄRLEKENS vapen dödar kaoset. 

Kram

Kinna