En underlig tanke har den senaste tiden smuget sig på henne och hon kan inte komma undan den malande oro som den ger...

Det är när hon mållöst och sorgset promenerar omkring som hon möter den gänglige och till synes lite överlägsne mannen. Eller är det mållöst hon promenerar? Hon kommer på sig själv att hon den senaste tiden vid flera tillfällen vandrat mot den här platsen där det lockande trädet med den förbjudna frukten står.

Trädet har den senaste tiden på ett besynnerligt sätt börjat dra henne till sig. Hon intalar sig att det i

all fall inte är förbjudet att låta ögonen vila på det men vet att för varje gång hon varit där och känt dess doft är det ännu svårare att vara nöjd med det hon har. För hon har genom trädets lockelse börjat ana något bortom det liv hon lever tillsammans med sin man, Adam och hon misstänker att han den långe och gänglige, som nu står framför henne med ett vänligt leende, har svaret. Kanske vet han vägen till livets fullhet.

Med spatserkäpp i handen och en Stetson Rantoul på huvudet står han där. Fräckt och lite nonchalant rycker han till sig en av frukterna från trädet och frågar om hon inte vill hålla till goda. Hon backar förskräckt ett par steg, ser sig oroligt omkring och undrar om han inte vet att det är förbjudet att äta av frukten. Jovisst vet han det men det hindrar inte att han tar ett stort och trotsigt självsäkert bett i frukten. Det vattnar sig i munnen på henne – nu känner hon doften ännu tydligare. Med munnen full av frukt förklarar mannen mellan tuggorna att orsaken till förbudet är att frukten kallas Konst, Vetenskap, Kultur, Skönhet, kort sagt UTVECKLING och om hon skulle äta av den kan hon trotsa HONOM. Det vill säga HAN som strävar att hålla henne fången i okunskapen.

Hon känner sig förvirrad; aldrig har hon hört någon tala om HONOM på detta respektlöst hädiska sätt. Men den långe, ståtlige behöver inte anstränga sig så värst mycket för att övertyga henne att det är avsaknaden av det Frukten kan erbjuda som den senaste tiden vållat henne tristess, nedstämdhet och apati.

Skammen över att inte vara nöjd med sitt liv har den senaste tiden delat plats med en längtan efter ett mer fullvärdigt liv. Hon skäms över att känna sig otacksam mot det hon har, Adam är ju så öm och generös. Han tycker om att ge. Smek. Kyssar. Älskog. Han avgudar hennes kropp. Och hon hans. Materiellt sett har hon allt hon behöver. Hon borde vara nöjd men längtan efter något hon ännu inte kan formulera, har lett till en malande oro. Hon känner skam över att den fått sådan makt över henne och denna känsla gör att hon skulle vilja ha något att drapera sin nakna kropp med. Särskilt då Adam betraktar henne. Tänk om han ser igenom henne. Anar hennes kamp. Den senaste tiden har hon därför blivit alltmer introvert och ibland till och med avvisat Adam. Han har då tittat sorgset på henne men inte haft förmåga att fråga henne vad som fattas.

Nu anar hon att det som Stetsonmannen erbjuder henne är det som hon längtar efter: Personlig utveckling och självförverkligande. Därför sträcker hon fram sin hand, tar emot den frukt som han erbjuder henne, vidrör det med sina av längtans iver fuktiga läppar. Men i samma stund som hon ska sätta sina tänder i frukten hejdar hon sig, därför att hon inser att om hon ensam äter av den kommer hon att utvecklas bort från Adam. Relationen mellan dem skulle då antagligen en gång för alla vara förstörd. Hon inser att hon inte kan äta frukten ensam utan måste dela den med sin man. TILLSAMMANS måste de ge sig iväg på resan mot de nya okända målen vars väg heter intellektuellt och själsligt framåtskridande. Och hon inser att om de inte gör det tillsammans kommer avståndet mellan dem till slut bli ointagligt. Därför söker hon upp Adam, räcker honom en frukt och bjuder honom att äta.

Utan några större invändningar tar han emot frukten och de äter tillsammans. Efteråt älskar de långt mer innerligt och intensivt än de tidigare gjort och med en hetta som inte ens är jämförbar med deras tidigare erotiska erfarenheter, därför att det de nu delar är så mycket större, djupare och mer värt än den kropparnas skönhet och harmoni som tidigare varit deras kåthets grund.

Det är när HAN kommer som de blir medvetna om sin nakenhet, därför att de först nu genom sin nya insikt också har fått ett behov av att skydda sig från intrång och upplever ett behov av att värna sin integritet. Men det är också då som sveket kommer in i deras liv. För när HAN frågar varför de gömmer sig och befaller Adam, som darrande med ett fikonlöv, vilket knappt döljer hans lem, att förklara, då sker SVEKET. Det sker genom att Adam pekar på henne och säger att det var hon som lurade honom att äta. Från den dagen är lögnen, bedrägeriet, svartsjukan, korruptionen, manipulationen, ja all tänkbar ondska en integrerad del av deras liv – och ett ständigt hot mot deras kärlek.

Så småningom lärde de sig att bevara sin kärlek och gemenskap genom att nu och då återskapa det förlorade Paradiset. För minnet av det skulle på ett arketypiskt sätt alltid finnas kvar. När de då sitter i bubbelpoolen och skålar i champagne medan natthimlens stjärnor kärleksfullt blinkar mot dem vet de dock att detta bara är ett kort men ack så viktigt uppehåll på deras gemensamma livsresa. Men det är inga problem för de vet av erfarenhet att redan efter en kort tid i Paradiset blir smaken fadd och det går inflation i sorglösheten och passionen. Där ska de bara hämta näring för att klara av att leva i gemenskap och det kan de bara göra genom att använda de gåvor livet gett dem.

Med tacksamhet kommer de resten av sina liv minnas Den långe som vågade utmana dem att leva ett fullvärdigt liv trots att han visste att risken var stor att de, liksom en stor del av mänskligheten, skulle döma honom till ett ormlikt liv. Kalla hans budskap för FAKE NEWS.

God fortsättning på detta nådens år 2021.

Kram

Kinna