Om hur jag INTE förlorade min oskuld
Nej, jag förlorade aldrig min oskuld ... Jag var femton när Bwana och Linnéa åkte i väg för en ny missionsperiod på fyra år. Efter att det första halvåret bott hos en familj där mannen led av psykiska besvär, flyttar jag omkring till olika kollektiv där det råkar finnas en säng ledig. Under en period delar jag och en av mina systrar en egen lägenhet men då min syster hade tagit på sig ett världsförbättraransvar dröjer det inte länge innan Inga flyttar in. Hon har som vana, trots sin unga ålder, att lindra sin livsångest med hjälp av alkohol. Min syster föreslog henne att testa Jesus som ångestdämpare, vilket hon var villig att göra. Några veckor senare låter hon döpa sig och blir på Mästarens befallning och på sin egen sinnesändring och tro medlem i församlingen. Jag var väl så där exalterad över att hon flyttade till oss då jag hade behövt ha min storasyster för mig själv som en ställföreträdande mor men jag hade inget att sätta emot och man ska ju ta hand om människor i nöd. Så...